| Högskola | Göteborgs Universitet |
| Institution | Kemi och molekylärbiologi |
| Avdelning | |
| Sökord | Marin kemi, biologi och geologi; kemiska utbyten mellan sediment och vatten;
porvatten profiler; djuphavs och kustnära; abyssal; botten landare;
bentiska kammare; gel peeprar; Skagerrak; Weddell havet; Sibiriska shelfen;
Arktis; Medelhavet; Gulf of St Lawrence, Marine benthic biogeochemistry, chemical fluxes, pore water distributions,
in situ measurements, coastal areas, deep-sea, Skagerrak, Baltic Sea,
Weddell Sea, Siberian Shelf, Mediterranean Sea, Gulf of St Lawrence, NE
Atlantic, NE Pacific, benthic landers, autonomous instruments, long term
deployments, one and two dimensional optical sensors, benthic chambers |
|
| Hemsida Göteborgs Universitet, på svenska marine.gu.se/om-institutionen/personal?userId=xtenga |
| Hemsida Göteborgs Universitet, på engelska marine.gu.se/english/about-us/staff/?languageId=100001&disableRedirect=true&returnUrl=http%3A%2F%2Fmarine.gu.se%2Fom-institutionen%2Fpersonal%2F%3FuserId%3Dxtenga&userId=xtenga |
| Nätverk/temaområden | |
| Globala målen | |
| Regioner | |
| Land | |
|
| Forskning / verksamhet |
| Havsbotten kan ses som en "inspelning" av vad som har skett och sker i vattnet ovanför. Genom att ta upp sedimentprover tillsammans med vattnet närmast ovan och placera dessa i specialbyggda, temperaturreglerad behållare söker man återskapa de förhållanden som rådde på bottnen vid provtagningstillfället. På dessa prover utför man sedan en rad mätningar och experiment vilka ger inblick i havets kemiska, geologiska och biologiska aktivitet och kondition. Påverkan från mänsklig aktivitet i både när och fjärrområden kan på detta sätt också spåras. Hur man än utför sin provtagning skapar man förändringar i de prover man tar upp till ytan, bl.a. förändras tryck och temperatur vilket kan leda till störningar i de påföljande experimenten. Dessa störningar accentueras allt mer med större djup, då tryck- och temperatur- variationerna som provet utsätts för ökar. Det är därför att föredra att utföra sina experiment och mätningar direkt v id havsbottnen. Sådana "in situ" mätningar har p.g.a. tekniska problem hittills varit svåra att utföra på större djup än de som kan nås av dykare (ca. 30 m). Detta är en av orsakerna till att vår kunskap om de ca 4000 m djupa havsslätterna, som utgör nästan 60 % av jordens yta, är ytterst begränsade och i många fall mindre än vad vi vet om våra närmaste planeter.
Under året 1993-94 utvecklade vi vid Institutionen för Analytisk och Marin Kemi (Chalmers Tekniska Högskola/Göteborg Universitet) ett robotinstrument, en s.k. botten landare, som öppnar nya möjligheter för forskarna. Landaren är självgående och rör sig upp och ned i vattenmassan genom flytkrafts förändringar. Instrumentet, som kan arbeta ned till 6000 m djup, är uppbyggt efter ett modulsystem där en eller flera av de fyra experimentmodulerna kan bytas ut mot andra. Utvecklingen har skett i nära sammarbete med franska biologer och tekniker vid Laboratoire Arago (Banyuls-sur-Mer) med baktanken att så många olika forskare som möjligt (geologer, biologer, kemister e.t.c.) skall kunna dra nytta av och i framtiden "hänga på" sina egna moduler.
I sin nuvarande version är landaren bl.a. kapabel att, styrd av sina tre microprocessorer, "stänga in" fyra småbitar av havsbottnen med överliggande vatten. I dessa s.k. bentiska kammare mäter man kontinuerligt syrgashalten och tar med jämna mellanrum ut vattenprover för analys. Temperaturen, trycket och salthalten mäts och sedimentprover tas för kemisk och biologisk analys. Under 1995-96 utvecklas en modul (en s.k. gel peeper modul) med vilken man med stor precision kan samla vattnet (porvatten) nere i sedimentet. Idag kan landaren utföra 60 mekaniska handlingar, de flesta med fjäderkraft. För positionering under vattenytan och "uppskjutning" av
instrumentet använder man akustiska sändare. Sedan landaren återvänt till ytan hittar man den med hjälp av radarreflektor, blinkfyr, radio- och sattelit- sändare. Vi har med framgång arbetat med instrumentet på ett antal stationer i Skagerrak, Kattegat, i Västra Medelhavet (djuphavsgravar utanför Marseille och Barcelona) och på abyssal slätterna i Nord Atlanten. Andra områden som vi undersökt, utan landaren, är och har varit Weddell havet (Antarktis), Sibiriska shelfen, Gulf of St Lawrence (Kanada) områden runt Svalbard
(Arktis). |